Om AVF

Aspenäs Villaägares Förening ( AVF ) har verkat i över 90 år och har nu som tidigare viktiga uppgifter för vårt villaområde. Dels har vi ett antal aktiviteter, t ex midsommarfirande i Åparken, jultomten vid Hagaviken, höst- och årsmöte med inbjudna aktuella gäster samt städdagar. Dels har vi löpande kontakt med Lerums kommun, både politiker och tjänstemän, för att lyfta frågor som våra medlemmar tycker är viktiga. Det kan vara begränsning av vassens utbredning i Aspen, bilisters brist på respekt för fartgränser på de lokala vägarna, rustning och ombyggnad av den tillfälligt lagade bryggan vid Aspens badplats. 

Vi delar ut vårt nyhetsblad, Aspenäs-Nytt, till drygt 1000 hushåll, 4-5 gånger per år. Vårt geografiska område har utökats genom åren och ser 2020 ut ungefär som nedan:

Bland arrangemang i egen regi finns enligt en lång tradition både midsommarfest och julbelysning. 

Aspenäs Villaägares Förenings verksamhet har redovisats i bokform vid 10-, 20-, 30-, 50- och 75-årsjubileerna. Föreningens historia är väl värd att dokumenteras. Den är förutom Aspenäs villastads historia även en del av Lerums kommuns historia. De första villaägarna ville förverkliga drömmen om ett eget hem, där lantlivets behag skulle förenas med stadens bekvämlighet. Den första styrelsen arbetade ihärdigt mot detta mål som samtidigt skulle ge ett välordnat samhälle. Här nedan vill vi kortfattat berätta vad som hänt under åren och vad som händer idag.

ASPENÄS VILLAÄGARES FÖRENING 1928-1978, En återblick av Folke Vigård 

AB Aspenäs Villastad (Aspenäsbolaget) bildades 1927 med syfte att exploatera delar av Aspenäs sätens mark för villabebyggelse. Bolaget lockade köpare med "vackert 1ä2e, utmärkta kommunika-tioner med Göteborg, låg kommunalskatt, billiga tomter med fördelaktiga betalningsvillkor". Bolaget lovade också "vägar och anslutning till el-, vatten och avloppsnät". De första tomtköparna märkte dock snart att bolagets vilja och förmåga att hålla sina löften var dålig. Därför bildade 14 tomt- och villaägare redan i juni 1928 Aspenäs Villaägares Förening (AVF).

VA-frågan

var det viktigaste, svåraste och mest långdragna problemet. Bolaget hade i tomtkontrakten lovat "fullgott dricksvatten" vid tomtgränsen. Man försökte både med grävda brunnar och med vatten från Aspen, där man bl a byggde ett pumphus (se nedan under "Nutid och Framtid") utan godtagbart resultat. En långdragen rättslig process gav villaägarna en fullständig seger i Alingsås Tingsrätt våren 1935. Hovrätten i Göteborg fastställde domen i november samma år. Men vattnets kvalitet blev ju inte bättre av en hovrättsdom. Aspenäsbolaget vidtog olika åtgärder i Häcksjön utan att lyckas. Först när Lerums kommun 1946 övertog leveranserna kom en riktig upprustning av vattenproduktion och distribution till stånd.

Många gemensamma frågor

AVF arbetade med många andra frågor:

  • förbättring av dålig och osäker eldistribution
  • förhandlingar om anslutningsavgift för telefon till 1-5 % av begärt belopp.
  • vägbelysning ( tidigare än i Lerums stationssamhälle )
  • avtal om sophämtning och sotning ( förebilder för kommunen flera är senare
  • framställningar till SJ att inrätta Aspedalens hållplats nyåret 1929 ( AVF fick dock ge sig, betr namnvalet, ägaren till Almekärrs gård vägrade godkänna namnet Aspenäs och SJ "tillverkade" då namnet Aspedalen, som inte hade någon lokal förankring).

Badplatsen

var från början inhägnad och Aspenäsbolaget tog upp inträde. Villaägrarna i Aspenäs lyckades dock få årskort utan kostnad.

Brofrågor

Överfarterna över Säveån var ett annat stort problem. Aspenäsbron var en träbro, som dock måste stängas för tyngre fordon 1941 och för alla fordon 1944. Transporterna till villastaden fick då ske via Lerums centrum. Vägen genom Åtorp var tidvis så dålig att lastbilsåkarna vägrade köra till Aspenäs. AVF lyckades efter långt och träget arbete åren 1942-48 medelst uppvaktningar av 9 myndigheter i Lerum, Vänersborg och Stockholm lotsa frågan genom en svår byråkrati. 1948 kunde äntligen den nuvarande bron invigas. Frödingsbron (vid nuv Missionskyrkan) var en viktig gångförbindelse för de boende i Aspenäs och Åtorp. Den ursprungliga sköljdes bort av ett högvatten i juli 1939. På initiativ från AVF bildades en brobyggnadskommitté, som redan i okt 1940 kunde inbjuda till invigning av den nya betongbron. Av totalkostnaden 10.000 hade man då fått ihop 6.500 genom insamlingar. Resterande summa insamlades sedan genom fester, försäljningar och vad som idag skulle kallats sponsring, så att föreningen Frödingsbron två år senare kunde slutbetala bron.

Krigsåren 1939-45

medförde en intensiv affärsverksamhet för AV17. Framförallt gällde det att skaffa fram ersättning för koks, (det vanligaste bränslet i villorna) som var en bristvara dessa år. Fram till 1942 köptes bränntorv från Skaraborg och Skåne men då detta kom att reserveras för staten och industrin fick man börja skaffa ved. Omsättningen var stor, ett år 60.000:-, ett på den tiden betydande belopp. Genom den stora omsättningen köpte AVF ved billigare än den kommunala kristidsnämnden. Vedanskaffningen höll på ett antal år efter krigsslutet. AVF skaffade flera andra bristvaror. Som en kuriositet kan nämnas att konserveringsburkar, som på den tiden endast fanns av glas, inköptes från ett glasbruk i Skåne.

Efterkrigsåren

Ett utdrag ur föreningens "aktivitetskatalog" under denna period blir ganska diger:

  • deklarationsservice
  • förhandlingar med banker och andra utlåningsorgan om lägre räntor
  • årliga tidtabells- och taxeförhandlingar med SJ.
  • förhandlingar om SJ:s service vid Aspedalen (vänthallens storlek och öppethållande, säkerhetsfrågor, cykelställ mm)
  • inköpstjänster: trädgårdsgödsel, soptunnor, brandredskap, fågelholkar
  • förhandlingar om rabatter på eldningsolja
  • vägfrågor ( innan vägföreningen tog över 28 dec 1965 ): skötsel, belysning, standard
    Aspenäsbadet: Inhägnaden togs bort 1947 och AVF lyckades med hjälp av anslag från Aspenäsbolaget och kommunen uppföra brygga och hopptom.
  • AVF tog initiativ till att alla vägar fick namn (tidigare fanns bara brevlådenummer, vilket ju var till föga hjälp när någon ville hitta i området).

Aspenässkolan

AVF drev sedan början av 1930-talet frågan om en skola inom området för Aspenäsbarnen. En små- skola fanns vid Sävidsbo (alldeles bortom Kålkulla) fram till 1940. Barnens väg till Kyrkskolan vid Dergården var både lång-, och dålig. Turerna var många innan Aspenässkolan kunde invigas 1954.

Midsommarfesten

är en aktivitet, som startades 1935 och som ännu fortlever. De första åren firades den på Idrottsplatsen med dans på den intilliggande tennisbanan. Några år hölls festen på badplatsen. Det dansades då på en monterbar dansbana, som AVF skaffade. I slutet av 1950-talet flyttades festen till Å-parken, där den varit kvar sedan dess. Huvudvikten lades samtidigt över på barnens aktiviteter.

Julgran

har föreningen rest nästan varje år sedan 1935, ganska många år i korsningen Lillies väg/ Cederflychts väg, men de senaste åren har julgranen ersatts av julbelysning.

Nutid och framtid

Självfallet har föreningen andra uppgifter idag än när den startade. Kommunens serviceorgan har övertagit de flesta av de uppgifter, som AVF då kämpade med Aspenäsbolaget om att få utförda. Men det finns annat som är tidlöst, där vi de senaste åren haft och i framtiden kommer att ha en uppgift att fylla. I stadgarna står att vårt syfte skall vara "att tillvarata och hävda gemensamma intressen, främja gemenskap och trivsel". Exempel på detta är:

  • att vara informationskanal i planfrågor som berör vårt område. Centrumförslaget på 70-talet som i hög grad berörde oss och Åtorpsutbyggnaden på 80-talet är exempel på större frågor.
  • synpunkter på placering av återvinningsstationer och andra renhållningsfrågor
  • att vara pådrivande när det gäller badbryggor och simskola vid Aspenäsbadet
  • arbete för att bevara och nyskapa en trivsam miljö i vårt område (kanske den största uppgiften i framtiden) Att sköta befintliga och skapa nya gemensamma grönområden och alléer är en viktig trivselfaktor liksom att se till att området i sin helhet inklusive Aspen-stranden hålls i prydligt skick. Vi har de senaste åren vant en pådrivande kraft för att bevara Seatons allé, områdets enda kvarvarande allé i vuxet skick, som varit ett diskussionsämne sedan 1974.
  • att förmedla önskemål betr vägar, broar och belysning etc till vägförening och ansvariga myndigheter.
  • flyttning och upprustning av det gamla åttkantiga pumphuset från Aspens strand till Åparken, där vi försöker få det k-märkt.
  • att fortsätta arrangera midsommarfest och sätta upp julbelysning
  • att löpande ta del av och försöka lösa villaägarnas problem, stora som små.